Härmapa
För ungefär ett år sedan skrev jag en dikt som jag kallade Amasondröm. Sista styckena var så här:
Jakten är över
min väg är en promenad genom solsystemet
Inte Vintergatan
men en Sommarväg
brännande genom fotsulorna sin hetta
Mina bara fötter har mjuknat
Idag bläddrade jag i senaste numret av Ponton, som publicerar ungdomars texter och bilder, och blicken fastnade på en dikt med följande rader:
Så var det då över
min väg åter en promenad
tillbaka genom solsystemet
Inte vintergatan
utan en sommarväg
mina fötter har mjuknat
Hej och hå. Det är liiite för likt för att vara en slump.
Var går gränsen mellan inspiration och stöld? Inte vet jag. Men jag undrar hur bra det känns att bli publicerad med en text som man i stort sett har norpat från någon annan. Det händer att jag snor rätt vilt när jag skriver ibland också, men jag skulle inte skicka in en sådan härmapa-text till en tidning med mitt namn under.
Det känns ganska komiskt. Jag har ibland varit lite sur på mig själv för att jag inte skickade in något till Ponton innan jag blev för gammal. Men kolla, på sätt och vis finns ju mina ord i den nu. Inte för att någon vet om det, men jag kan ju ändå sitta här och flina för mig själv över dumma 17-åringar. Haha. ;)
5 kommentarer
Angelica
Åh jag hade blivit jättesur om någon snott något av mig på det sättet! Vari ligger stoltheten i att bli publicerad om det du skrivit inte är dina egna ord? Jag förstår inte. Min mamma är också poet och har haft en hemsida men hon har aldrig lagt upp något hon skrivit på internet av rädlsa för att någon skulle stjäla hennes ord. Jag nöjer mig med copyright. Snor någon av mig kan jag kasta lagen i ansiktet på dem.
Maria
Jag blev upprörd först. Sedan kom jag fram till att jag nog inte orkar bry mig så mycket. Människan är uppenbarligen ung och dum. Det är mest hennes problem, inte mitt.
Men jag har hittat hennes Helgonsida, ifall jag skulle känna för att gräla. ;) Ah, internet… Ganska stor risk att ens grejer blir snodda, men också ganska stor chans att hitta tjuvarna. :P
Elise
Dålig stil. Absolut. Men lite roligt också. ”Imitation är den främsta formen av smicker”. Jag tycker inte att det är något att ödsla energi åt att vara upprörd för.
Johan
Vad det gäller lagen och upphovsrätt så struntar den ju fullständigt i om du har nämnt någonting i stil med copyright (som inte ens är ett svenskt uttryck …) eller inte. Finns det och uppnår verkshöjd är det upphovsrättsskyddat. Punkt slut. ©-kulturen kommer, som så mycket annat, från USA, men sedan de skrev på Bernkonventionen 1989 så är saker automatiskt upphovsrättsskyddade även där och ©-märkning har inte krävts sedan 1976. Det underlättar fortfarande i rättsprocesser i USA liksom i vissa andra delar av världen, dock. Och det kan ju alltid påpekas för kategorin som inte skulle kopiera om de trodde att det var förbjudet men som egentligen inte har någon koll.
Därmed inte sagt att upphovsrättslagar nödvändigtvis har någonting (eller inte någonting) med saken att göra här, i och med att det inte bara är en kopierad dikt, utan … väl inspirerad.
//JJ
Vildvittra » Post
[...] Idag kom det trevlig post. Ponton (utan härmapa den här gången, haha) och så boken som gjorde att magen slog en liten glädjevolt: alltid snygga och läsvärda Schakt. Extra tjockt nummer den här gången, med över 200 sidor skräcknoveller. Tjoho! [...]