Klickklick
Egentligen hade jag redan bestämt mig när jag terapiskrev det förra inlägget. Hela jag hade bara inte greppat ännu att innerst inne var beslutet redan fattat. Jag litar på magkänslan. Och på klicket i huvudet. När det klickar ska man lyssna, annars kommer man ångra sig.
Om jag hade varit den typ av person som väljer ”vettigt” framför magkänslan hade jag inte haft en d-uppsats i litteraturvetenskap att pilla med nu, utan då hade jag väl varit typ färdigutbildad receptarie med jobb på Apoteket eller något annat stabilt och vuxet. ;)
3 kommentarer
Angelica
Det är bra Maria! Hade jag varit i din situation hade jag gjort precis likadant. ”Never settle for the path of least resistance”. Något av det viktigaste i livet är att göra saker för att du vill och inte bara för att du borde. För övrigt tycker jag att biblotekarie verkar vara ett underbart yrke. Det är något jag en dag kan tänka mig att arbeta med. Vilket yrke som helst där du får omge dig med böcker måste vara underbart!
Andrea
Äsch, jag har för mig att jag hört att apoteksfolket är saftigt underbetalda ändå :)
Johan
Det hoppas jag. Som sagt, ett dylikt inläggs funktion bör vara att stödja en i beslutet att ta det som verkar som den roligare vägen, för det är vad folk lär säga. Det ligger för mycket utanför tidsandan att göra någonting annat .
//JJ