Framtidsångest: vettigt vs. magkänsla

(Terapiskrivande.)

Min plan har de senaste två åren varit att börja på Biblioteks- och informationsprogrammet i Uppsala hösten 2007, dvs. i höst. Förut var behörigheten 80 p, men från och med i höst kommer det vara ett masterprogram. Det innebär, insåg jag för ungefär en månad sedan, att för att vara behörig behöver man en kandidatexamen. Reaktion: shit pommes frittes jävlar i helvete! Ungefär. Men jag bestämde mig också snabbt för att det skulle jag klara: jag skulle plugga röven av mig i vår, fixa alla släpande poäng och ta den där jäkla examen.

Lite senare läste jag att inträdesprovet (vad fan, inträdesprov, har de hybris?!) för behöriga sökande kommer att vara i slutet av maj. Ehm, jaha. Jag kommer bli behörig i juni, om alls. Så jag mailade utbildningsexpeditionen och frågade hur det blir med dem som inte är behöriga innan kompletteringen för man brukar väl få komplettera osv osv. Jag fick svaret att mina frågor hade skickats vidare till ABM-institutionen och ännu har jag inte fått något svar därifrån.

Och den senaste veckan, då jag har väntat på svar, har jag börjat vackla. Jag vet att jag kan hinna ta en kanditat om jag skärper till mig, för när jag väl får upp tempot och är koncentrerad så är jag jävligt snabb. Men jag är inte längre säker på att det är värt det.

Jag vet inte om det är värt att ha konstant panik resten av terminen. Och jag vet inte om det är värt att ”offra” min d-uppsats i poängjakten. Eftersom jag inte har några planer på att bli forskare så är den här uppsatsen förmodligen det största arbetet jag kommer göra inom litteraturvetenskap och jag vill inte hafsa ihop den bara för att få poängen, utan jag vill att när den är klar ska jag kunna känna att den är bra och ordentligt gjord.

Ja, ni märker vart det här är på väg… Att skjuta fram Uppsala ett år. Kan jag verkligen göra det? När jag för en gångs skull i mitt liv har haft en plan, en viktig plan som jag har hållit fast vid länge, så sitter jag nu och överväger att slänga den i soporna. Eller inte slänga den, men hänga in den i garderoben för ett år. Är jag helt dum?

Till saken hör också att för ett tag sedan sprang jag på Elin, som berättade att hon har hoppat av d-kursen och börjat på Skönlitterär gestaltning istället, en kurs då man jobbar med ett längre verk över hela terminen. Och då klickade det någonstans i bakhuvudet. Ända sedan Litterär gestaltning på gymnasiet har jag velat gå någon mer skrivarkurs, inte för att ”lära” mig skriva utan bara för att skriva. Jag behöver oftast en spark i baken för att skriva något längre än dikter, annars prioriterar jag tyvärr ofta annat som innebär mindre motstånd och jag vill inte tappa bort mina ord och sluta utvecklas bara för att jag är lat.

Kreativt skrivande i höst, Skönlitterär gestaltning våren 2008 och sedan Uppsala hösten 2008. Det vore fan något. Det skulle vara underbart. Och det skulle vara så så jävla inte vettigt.

Å ena sidan: det är bara ett år, ett år är kort, jag har hela livet på mig.
Å andra sidan: det är ett helt jävla år, ett år är lång tid, jag borde sluta flumma runt och se till att få en utbildning som leder någonstans.

För att inte tala om pengarna. Jag borde verkligen inte dra på mig mer studielån bara för att sitta och typ göra skrivövningar och skriva noveller, utan spara det till Uppsala-tiden. Inget studielån betyder jobba. Jobba betyder urk. ;)

Biblioteks- och informationsvetenskap är en möjlig väg till ett icke-sugigt jobb. Två terminer med skrivarkurser är kärlek och drömmar.

Förvirrad.

Hjääälp.

  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Tumblr
  • email
18 mars 2007 23:52 i Blaj, Gammalt skräp, Plugg & jobb

9 kommentarer

  1. 19 mars 2007
    Johan

    När man följer upp två års latinstudier med akkadiska för att sedan läsa tjugo poäng konstvetenskap och efter det inte har några som helst planer på att ens försöka sig på att komplettera en lärar- eller forskarutbildning, då kanske man någon gång på vägen borde ha stältt sig frågan vart det hela egentligen skulle leda. Men när du har typ en vettig plan för utbildning? Häng upp den fint i garderoben, titta till den då och då så att du fortfarande trivs med den och gör din förbaskade D-uppsats ordentligt. Jag ser fram emot att läsa den och fan ta dig om den är sämre än den hade kunnat vara om du hade gjort den ordentligt. Plocka sedan fram dina planer om ett år.

    Hade du satsat på något avancerat jobb med spetskompetens eller toppforskning eller någonting sådant hade det varit en sak, men med all respekt, vad biblioteks- och informationsvetenskap utbildar dig till hamnar inte i den kategorin utan i en förhoppningsvis betydligt lugnare tillvaro.

    Jag är helt för så mycket trevligt och vettigt folk i Uppsala som möjligt och jag skulle hellre läsa adminstrativ teknik eller till maskiningenjör än kreativt skrivande och skönlitterär gestaltning, men – har du en vettig plan att följa? Kan du finansiera den även med nämnda år? Varför skall du i så fall stressa på vägen dit genom att hoppa över det du helst vill göra?

    //JJ

  2. 19 mars 2007
    Johanna

    Jag har oxå tittat på det där med biblioteks- och informationsvetenskap (fast i Borås), men jag blir lika förvirrad varje gång för den ser ju olika ut varje år. Förstår inte hur de har tänkt för det går ju inte att göra en plan och sedan hålla sig till den om de ska hålla på och ändra precis hela tiden…

    Jag tycker inte att att det låter som en så jäkla dålig plan som du har däremot. Det är ändå kurser du vill läsa och faktiskt rör det ämne som du sedan kommer att jobba med eller läsa vidare inom biblioteksprogrammet. Ett år kan kännas väldigt långt men samtidigt väldigt långt. Fundera på hur lång tid det känns som att det har gått sedan du förra våren satt och funderade på vilka kurser du skulle läsa… Det känns för mig som ganska nyligen, men sedan tänker jag på allt som har hänt sedan dess och inser att det är en jäkla massa. Hehe…

    Men alltså, ligg på de där människorna du mailade med frågorna. Antingen skicka ett mail igen till de du skickade förra gången eller direkt till dit de skickade vidare. För förstår jag det rätt att du kan läsa biblioteksgrejset redan till hösten då? Man borde ju få kompletera in i juni för den saken med…

    Öh, vet inte om jag har sagt något användbart här, är själv hemskt förvirrad över mina studier. :p Men det jag försöker säga är att jag inte tycker något av dina alternativ verkar någe dåliga alls.

  3. 19 mars 2007
    Johanna

    Och föresten! Lyssna alltid på magkänsla! Jag ångrar så att jag inte lyssnade på min mages nej-skrik inför Falun-flytten i somras. Men nu är jag förhoppningsvis därifrån. :D

  4. 19 mars 2007
    Andrea

    Magkänsla! Som Johan säger, du har ju ändå en plan, en vettig plan till och med. Om du inte är upphällningen med studiemedlen så tycker jag absolut att du ska följa (hjälp, nu höll jag på fullt allvar på att skriva ”ditt hjärta”) känslan.

    Samtidigt förstår jag studielånsskräcken. Ni stackare som pluggar nu kommer ju att bli sittande med de där hemska lånen med hemska återbetalningskrav på _hela_ summan (jag klarade mig undan med två terminer av den typen). Extrajobb, kanske?

    Men det låter inte som om det är värt att stressa sig igenom vårterminen och göra en halvdan uppsats.

  5. 19 mars 2007
    Johan

    Sedan är det ju dömt på förhand att be om råd på det här sättet. Ofta man får massa folk som säger ”ta den tråkigare och vettigare vägen!” då …

    //JJ

  6. 19 mars 2007
    Elise

    Tja, jag kan inte säga så mycket mer än att jag sympatiserar. Jag har till slut (efter år av velande!) kommit på vad jag vill göra med mitt liv. Typ. Problemet är bara att detta som jag vill göra kan gå i två riktningar och jag vet inte vilken jag ska ta. Den risktagande delen av mig säger att jag borde försöka ta dem båda samtidigt, men att plugga 40 poäng per termin låter liksom ganska mastigt.

    Jag tycker inte alls att det låter som om du slänger bort din plan, du bara skjuter den ju lite på framtiden. Jag tycker att det låter som att det är det som du vill göra egentligen.

    Det är ju just studielånen som är det knepiga… jag har hela tiden planerat att ta ut max (6 år), trots alla skulder, men problemet är ju att snart är jag där… och vad gör man sen?

  7. 19 mars 2007
    Johan

    Fyrtio poäng per termin är mastigt. Men kul. Förutsatt att man har tid och ork.

    //JJ

  8. 19 mars 2007
    Taikon

    Du längtar till Flogsta, erkänn!

  9. 20 mars 2007
    Maria

    Allihopa – Tack för kommentarerna och råden osv. :)

    Plutten – Såklart, vem längtar inte till Flogsta? :P