Jag saknar diskmaskinen. Jag avskyr att diska. Jag bygger stora diskberg. Eller sprider ut disken i lägenheten. För tillfället är det diskfritt, men för en stund sedan fanns det disk på diskbänken, köksbordet, skrivbordet och fönsterbrädet. (Åtminstone är bokhyllan numera för full med böcker för att jag ska kunna ställa disk i den – en hemsk ovana jag hade förut. Jag brukade äta framför tv:n när jag var internetlös och när jag hade ätit klart ställde jag tallriken på det som var närmast: bokhyllan.)

Senaste natten när jag stod och diskade sådär 12 glas och 7 muggar funderade jag på några övertrötta och dumdesperata metoder för att inte behöva maratondiska.

Förslag: Skaffa fler tallrikar och kastruller.
Kommentar: Men det var ju meningen att diskberget skulle bli mindre.

Förslag: Äta på samma tallrik flera måltider i rad.
Kommentar: Eww!

Förslag: Äta portionsförpackad micromat.
Kommentar: Eww.

Förslag: Inte äta så ofta.
Kommentar: HA HA HA.

Osv.

Det enda vettiga skulle såklart vara att diska oftare, men eftersom jag är en lat gris med dåliga idéer fortsätter jag nog med diskbergsbyggandet.

Det slog mig just att jag inte har visat hur det ser ut hemma hos mig nu. På tidigare foton har det ju mest varit tomt och inflyttning och allmän röra. Men ni får vänta ett tag till, för just nu är det ganska ostädat här. ;)

Min kära bokhylla, som även tjänstgör som rumsavdelare, kan dock visas upp:

Sidan mot köket: facklitteratur, realistisk skönlitteratur, lyrik, serier och annat plock.

Sidan mot sängen: fantasy, sf och skräck.

Och jo, det blev lite skumma vinklar på fotona när jag försökte få med hela hyllan utan att ta med resten av rummet. Heh. (Men observera att det finns plats över! Inga bokkassar på golvet, som jag hade i radhuset. Wohoo!)

Suck. För flera månader sedan när jag laddade ner fotogalleriet Zenphoto så råkade jag ändra en inställning som inte skulle ändras och den har såklart hängt kvar sedan dess, men inte orsakat några problem. Förrän nyligen då jag ville köra tre olika gallerier med samma databas och det mest blev pannkaka av det hela.

Så nu är albumen i Ögonblick i fel ordning och heter fel saker och har inga beskrivningar. Och jag orkar inte fixa det just nu. :P Men det separata Catahyagalleriet funkar i alla fall som det ska.

Otroligt seg i huvudet ikväll. Blörk. Ska nog sova nu.

Missade EFIT i onsdags, så jag körde idag istället. Hmf. Om jag skulle lyckas ha en EFIT-dag någon gång då jag faktiskt gör något intressant… :P

9. Krälar ur sängen ungefär tio minuter innan jag måste gå hemifrån. Tur att jag var duktig och förberedde både lunchlåda och frukostmackor kvällen innan. ;)

Read the rest of this post »

Bra sak, oavsett vad man tycker om organisatörerna.

Jag upphör aldrig att förvånas över vissa tidingars rubriker. Aftonbladets gratisyngel Punkt SE har haft några intressanta den senaste tiden.

”Toppnamn ska göra lärarinnan till stjärna”
Okej, toppnamnet. Inte personen med namnet.

”Mördarträningen som ger resultat”
Kul att spela fotboll mot ett lag som har fått ”mördarträning”. Eller kanske handlar det bara om att lära sig psyka motståndarna. Hit med bollen or I’m gonna go Patrick Bateman on your ass, typ.

En rolig blogg som handlar om just sådana ord är Nakenchock. Där kan man lära sig om shortsfiaskon och annat som är värt att känna till.

Den här dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Mobilen väckte mig klockan tio, jag råkade stänga av alarmet istället för att snooza och nästa gång jag vaknade var klockan ett. Då blev det koma, såklart. Låg i sängen och glodde på O.C. (som bara blir skummare och skummare, lika bra att det läggs ner). Lagom till att det började bli mörkt ute släppte koman. Det blev inte mycket uträttat idag: läst lite kurslitteratur, skrivit en recension, diskat massor. Och så tränade jag för en stund sedan. Wiiie! Endorfiner!

(Bli inte förkyld igen, bli inte förkyld igen, bli inte förkyld igen.)

Hand i normalt tillstånd och hand efter en stunds träning. Ser lite lustigt ut, särskilt den där blodådern på sidan av knogen.

(Okej, det är väl ingen som bryr sig om mina blodådror. Men jag tycker att det är lite fascinerande, haha. Och när jag inte kan peta på blodådrorna på Markus armar tills han kallar mig knäpp så får jag väl glo på mina egna. Eller något. Eh. Knäpp var det, ja.)

Knark!

För ett tag sedan köpte jag en whiteboard-penna. Jag använder den till att skriva på kaklet i köket. Det är asbra! No more missbruk av post it-lappar som jag bara tappar bort. (Jag brukar ha sådär 15 stycken över hela skrivbordet.) Nu skriver jag mina ”att göra”-listor på väggen istället. Några av dem, i alla fall. Asbra, som sagt. Och roligt på ett lagom barnsligt vis. Jag fick idén från Annos fotodagbok.

När Thomas var här senast så klottrade han såklart också:

Vad är det med bilkillar och flames? :P

Fick en liten chokladask av mamma. Mumsigt.

Jag har upptäckt (redan…) ett bra sätt att ta självporträtt. Det är ju bara att ställa kameran ovanpå bokhyllan! Fattas bara dagsljus, så att det inte blir så skuggigt.

Linne? Ja, jag håller ganska varmt i min lägenhet och har använt t-shirt oftare än långärmat den här vintern. Markus brukar visserligen klaga på att det är kallt, men hans lägenhet har ju bastutemperatur. I jämförelse med min familjs radhus så är det varmt hos mig. Ibland glömmer jag bort att jag måste klä på mig mer när jag ska någon annan stans. Hemma i radhuset brukar jag oftast krypa in under Fåret och frysa. (Fåret = pappas fårskinn.) Och när jag klagar över att jag fryser utbrister min alltid lika politiskt korrekta lillebror något i stil med: ”Men vad fan, har du blivit en sån där bortskämd lägenhetsbög?!”