Den här dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Mobilen väckte mig klockan tio, jag råkade stänga av alarmet istället för att snooza och nästa gång jag vaknade var klockan ett. Då blev det koma, såklart. Låg i sängen och glodde på O.C. (som bara blir skummare och skummare, lika bra att det läggs ner). Lagom till att det började bli mörkt ute släppte koman. Det blev inte mycket uträttat idag: läst lite kurslitteratur, skrivit en recension, diskat massor. Och så tränade jag för en stund sedan. Wiiie! Endorfiner!

(Bli inte förkyld igen, bli inte förkyld igen, bli inte förkyld igen.)

Hand i normalt tillstånd och hand efter en stunds träning. Ser lite lustigt ut, särskilt den där blodådern på sidan av knogen.

(Okej, det är väl ingen som bryr sig om mina blodådror. Men jag tycker att det är lite fascinerande, haha. Och när jag inte kan peta på blodådrorna på Markus armar tills han kallar mig knäpp så får jag väl glo på mina egna. Eller något. Eh. Knäpp var det, ja.)

Knark!