Crap. Är ”hemma” i radhuset för att städa ur mitt gamla rum, men istället fastnade jag vid Thomas dator och nu borde jag verkligen åka hem och skriva klart de där inledande avsnitten av c-uppsatsen som jag ska maila imorgon. Teori och metod, tidigare forskning och allt det där tråket. Ööööörk. Göra saker i tid?

Bad news. Jag har förstört min sömn. För några dagar sedan fastnade jag i en bok till typ sex på morgonen. (Somnade åtta, efter att ha hämtat in DN och ätit en macka.) Och sedan dess kan jag inte somna på nätterna, eller för den delen komma upp ur sängen på morgonen. Det är så jävla störigt, jag går omkring och är helt dimmig och får ingenting gjort. För att göra något åt saken bad jag Markus ringa och väcka mig, så imorse gick jag upp vid halv nio eller vad det var. Då hade jag sovit kanske fyra timmar. Jag var så trött att vid tre på dagen var jag tvungen att sova en liten stund, för jag kunde knappt tänka en halv mening och såg typ suddigt. Jävla jävla skit. Nu är jag ganska pigg, och det är ju bra när jag ska hem och skriva, men det är inte bra om det innebär att jag inte kan sova i natt heller. Kan någon droga mig, snälla?

Good news. Imorgon får jag en tvättmaskin. Eller rättare sagt: jag får låna en. Hanna och Micke har inte plats för den i sin nya lägenhet, men jag har plats eftersom jag har ett överdimensionerat badrum. Stort badrum i en studentlägenhet, eh, hallå? Men jag ska inte klaga eftersom jag nu kommer ha användning för platsen. ;)

Det blev visst inget skoköp idag. Pappa ringde och ville att jag skulle komma och lyfta datorgrejer, eftersom hans totalpajade rygg inte klarar av sånt för tillfället. Så jag åkte hem till radhuset och har suttit och surfat ett tag och han grejar med min knasdator.

Jag fick reklam från Överskottsbolaget idag. Funderar på att ta bussen till deras nya affär i Veddesta och köpa lite billiga julgrejer, typ julgransfot. Jag ska ha en riktig julgran i min lägenhet. Även om det innebär att min omgivning knäppförklarar mig. ;)

(Det var en massa annat jag hade tänkt skriva egentligen, men nu har jag glömt bort hälften och resten känns onödigt. Jag saknar att kunna skriva här spontant.)

Nu har jag bott i mer än en månad utan internet. Opraktiskt och irriterande, men det har funkat. Men nu har det katastrofala inträffat: jag har ingen dator! Gula fulingen har strulat rätt mycket ett tag, så igår kom pappa över för att åtgärda problemet. Inte helt otippat blev det då bara värre och skiten vägrade starta över huvud taget.

Pappa tog med sig datorn och skulle fixa den idag, men har inte gjort det. Ingen dator, ingen tv och mobiltelefonen strular så att folk knappt hör vad jag säger. Ynk. Jag känner mig något avskärmad. Vad ska jag göra nu? Jo, jag vet vad jag kommer göra, tills datorn är fixad… Läsa, läsa, läsa och slösa pengar. (Bostadsbidrag, höhö.) Det är väldigt bekvämt att bo några minuter från ett fetingstort köpcentrum som har öppet till nio alla kvällar, men ekonomiskt sett är det så himla illa. :P

Imorgon ska jag jaga skor. Jag blev kär i ett par kängor i Sollentuna centrum för ett tag sedan, men jag köpte dem inte och det förtjänar jag en spark i röven för, eftersom de nu är slut i den affären.

Det finns sjukt mycket snygga högklackade stövlar med snörning den här hösten. Jag vill ha. Men jag har provat hur många som helst och insett att det bara är att ge upp tanken på ett par. De flesta är obekväma, men de som faktiskt är bekväma kan jag ändå inte ha. De ser helt enkelt så fel ut på mig, de passar inte resten av mig. Även när jag är klädd i något som i teorin borde passa till stöveljävlarna, ser det ändå helt fel ut. Hur löjligt det än låter: de är för feminina för mig. När jag ser mig själv med ett par sådana känns det som att betrakta en liten pojkflicka som leker med sin mammas festskor, typ. Så det blir inga snörstövlar med klack för mig den här vintern heller. Istället ska jag imorgon åka till Eurosko vid Slussen och hoppas att de fortfarande har dessa snyggingar:

Så mycket mera jag. :)

…haltade jag bakfull hemåt med rester av kamouflagefärg i öronen och på armarna, ett blåslaget knä, ett trasigt halsband i väskan och kameran full av knäppa foton. Bra helg, dvs. Synd bara på halsbandet. ;)

Det här dygnet har börjat helt sjukt dåligt. Någon gång mitt i natten upptäckte jag att jag hade skrivit fel i min kalender: jag skulle inte alls vara i skolan 12-14, utan 10-17. Så typ två på natten ställde jag mig och gjorde lunchlåda. Sedan försov jag mig, kunde inte hitta alla grejerna jag skulle ha med, tappade delar av min frukost på marken på väg till tåget*, missade uppropet, gick in på toa och upptäckte att jag har matfläckar på skjortan. Och sedan gick kassen jag bar en massa biblioteksböcker i sönder. Sug.

* = Jag knaprade på ett äpple och tänkte på hur trevligt det skulle kännas att kasta ner skruttet från en av broarna i Kista. Fantiserade lite om att någon sur gubbe eller kärring skulle säga till mig att inte kasta saker från bron för de kan ju faktiskt träffa någon (eller någons bil) och då skulle jag svara att min dag har börjat åt helvete och därför har jag rätt att kasta saker omkring mig. Men så blev det inte, för när jag tänkte så gjorde jag omedvetet en arg rörelse med armen, handen studsade mot min fullpackade väska och jag tappade äpplet. Bara mycket bra självbehärskning hindrade mig från att vråla ”KUUUUK!” på offentlig plats. ;)

Nu sitter jag i Södertörns bibliotek och ska snart leta upp något lämpligt hörn att äta lite av min matlåda i (eller innehållet i matlådan). Egentligen tror jag inte att man får äta i biblioteket, men det är trevligare här än inne i skolan. Sedan är det föreläsning i kursen vars upprop jag missade, Sexualitet, kropp och estetik och sedan ska jag gå till utbildningexpeditionen och be dem registrera mig på kursjäveln.

Tänkte bara säga att jag lever. Men det blev väl uppenbart i det förra inlägget. Lever och är för tillfället frustrerad. ;)

Just nu är jag hemma hos mamma&pappa&bror och betalar räkningar, skriver mail och sånt. Det går bra att bo själv, jag trivs. Fast ibland är det lite väl tyst (om man bortser från den konstant hummande ventilationen, haha) och det är definitivt inte ekonomiskt bra att bo några minuter från Kista Centrum, med alla affärer som finns där… Det som är mest irriterande är såklart den ickeexisterande internetuppkopplingen. Första natten jag sov i lägenheten ville jag skriva en massa om det här. Det är väl iofs rätt sjukt, att min första impuls när jag är glad över något är att blogga om det, istället för att ringa någon. Men då kunde jag ju inte blogga, så jag ringde Markus istället och pep några ”iiiihh”. Haha.

Jag är väldigt trött på hur hemsidan ser ut nu, så när jag har uppkoppling om någon vecka blir det nytt.

Vad jag vill spy på all kropps- och matnoja. Jag gick omkring i Kista Centrum och kände hur jag bara ville riva ner hela skiten, bara för att slippa alla budskap överallt. ”Så går du ner i vikt, så blir du snyggare, fem kilo på en vecka, bästa rumpträningen, jag hatade mig själv i tio år, mina silikonbröst sprack, si och så många kvinnor tycker att de är fula utan smink, tioåringar bantar, vi har så mycket krav på oss, vi är så deprimerade, världen suger och vi är fula.”

Blah blah blah.

När jag fikade med mamma sa hon att nu hade hon syndat väldigt mycket och hon syftade såklart på alla kakor hon ätit de senaste dagarna.

Jag fick reklammail: ”Unna dig choklad utan dåligt samvete”. Det handlade om duschkräm som luktade choklad.

Åh, sluta. Jag vill inte höra mer.

Jag vill inte höra om hur dåligt alla utseendefixerade mår, hur fula och feta de känner sig, hur mycket de försöker men inte lyckas, hur dåligt samvete de får om de äter något onyttigt. Jag vill inte höra om vad jag ska ”unna” mig. ”Unna” är ett äckligt jävla skitord som borde utrotas i sin nuvarande betydelse. Jag vägrar ”unna mig” så länge det betyder ”knapra lite mörk choklad efter en veckas svält och få sedan ångest”.

Jag vill inte se det där äckliga ”bli snyggare, bättre och lyckligare”-monstret som glufsar i sig dem som känner att de inte duger. Jag vill inte se dem som tycker att de inte duger bara ställa upp sig på en lång rad och låta sig totalt krossas bland alla dieter, snyggtidningar och nya extradubbeltotalformula-produkter.

Och jo, jag brukar vara förstående och fatta varför folk känner som de gör men nu orkar jag inte förstå. Jag har också nojat över diverse grejer och gör det fortfarande ibland, men nu orkar jag inte förstå. För jag är så jävla trött på att vara omgiven av ett kollektivt nojande klagande självhatande.

Jävla människor ta något jävla ansvar för er själva och sluta skylla på ideal och media och reklam. Det kommer inte försvinna bara för att det får massor av människor att må dåligt, för det är ju det som är meningen! Det är en enorm industri som lever på folks osäkerhet, den lever på att få folk att tro att de kan köpa sig ett bättre liv genom smink och bantningsreportage och operationer. Det försvinner inte. De enda som kan bryta loss er är ni själva.

Och jag tycker inte såhär för att jag skulle vara så lyckligt lottad att jag hade något sorts ”perfekt” utseende. Det har jag ju verkligen inte. Jag skulle kunna göra en lista på hur många saker som helst som är ”fel” i mitt utseende. Jag tycker om min kropp ändå. Varför? För att den är min. Och för att jag inte ser den jävla poängen med att sträva efter något ouppnåeligt. För att jag inte fattar den här kollektiva snygghypnosen som en massa verkar ha gått på, om att bara man blir lite snyggare, om man bara går ner tre kilo, om man bara får lite jämnare tänder, så kommer helt plötsligt allt i livet bli så jävla mycket bättre. MEN VA? Är det inte uppenbart att det inte funkar? Även människor som anses skitsnygga av andra rackar ju ner på sig själva, får ätstörningar och opererar sig. Ingen är någonsin nöjd. JAG BLIR SÅ TRÖTT.