Jag läser I barnbokens värld av Ingrid Nettervik. Det är en snabbläst och okomplicerad bok om barn- och ungdomslitteraturens historia och dess centrala verk, internationellt och i Sverige. Den var rätt trevlig att läsa. Den var rätt trevlig att läsa, tills jag kom till stycket om Harry Potter i kapitlet om fantasy.

”Till det som motiverar genrebestämningen fantasy för böckerna om Harry Potter hör kampen mellan de goda och de onda makterna.”

Men jävlar i ?%”&%&%¤/=#”%##!!, sluta! Kampen mellan gott och ont är visserligen ett vanligt tema i en viss typ av fantasylitteratur, men har ingenting att göra med att genrebestämma böcker som fantasy. Där tappade jag förtroendet för den boken. Det hjälps liksom inte att resten av boken kanske är felfri, hittar jag en sådan dumhet så börjar jag undra vilka andra dumheter jag har missat på grund av att jag helt enkelt inte har kunskapen att upptäcka dem. Det är alltså en bok som är ”avsedd att vara en lärobok för högskolans och universitetets grundkurser i barnlitteratur” (baksidestext). Jamen det är väl skitbra, det ska börjas i tid, det är viktigt att på grundkurserna banka in i folk att mainstreamfantasy är den enda sortens fantasy.

Eller lite ur stycket om Tove Jansson (som inte finns i fantasykapitlet):

”I likhet med fantasyförfattarna har Tove Jansson försett flera av sina muminböcker med kartor. [...] Men kartorna räcker inte för att muminberättelserna ska kunna knytas till genren fantasy, menar Boel Westin och stöder sig på Ying Toijer-Nilsson. De är inte tillräckligt enhetliga för att hamna inom en speciell genre. Den första boken anknyter till sagan, Kometjakten till äventyrsberättelsen och Trollkarlens hatt till den fantastiska berättelsen. Muminpappans bravader [...] parodierar memoaren, och i Farlig midsommar experimenterar Tove Jansson med en dramatisk struktur, medan Trollvinter kan betraktas som en utvecklingsroman.”

(Och ungefär nu kastar Julle ut datorn genom fönstret och sliter sitt hår. ;))

Som om kartor hade något med definitionen av fantasy att göra?! Och alla de där klassificeringarna stämmer säkert bra (jag har inte läst alla böckerna) men de utesluter inte på något sätt att romanerna kan vara fantasy också. Det känns som att när fantasy nämns i boken så missas det som är grundläggande för genren och bara den lättillgängliga ytan räknas.

Bleh.

Jag kommer förmodligen inte ha någon internetuppkoppling i lägenheten förrän andra veckan i november. Det är nog bra. Då ska jag läsa mycket, hoppas jag. Jag glor för mycket på nerladdade tv-serier och för lite på tryckta bokstäver numera (bortsett från kurslitteraturen). Jag vill läsa ut Tecknen runt huset av Martin Engberg. Den verkade väldigt lovande och lagom vriden. Tills jag glömde den på tåget till Linköping för någon månad sedan. Jag har fortfarande inte vågat säga det till biblioteket, utan lånade om den istället. Haha… Nästa vecka går tiden ut så jag får väl snart gå dit och erkänna. ;)