Bwahahaha. Nä, inte trodde ni väl på det jag skrev förra gången? Det är alltid bullshit när jag skriver sånt, jag håller mig inte borta från datorn bara för att jag har mycket att göra. ;)
Ibland tror jag att det är omöjligt för mig att vara stressad någon längre tid. I alla fall när jag är stressad över sånt som bara gäller mig. För om jag inte gör det jag borde så drabbar det bara mig själv och det kan jag ta för det var ju mitt eget val. Om jag är stressad över något som rör en massa andra människor också, då är det värre. För om jag inte gör det jag ska då så drabbas andra av det också, inte bara jag själv.
(En av mitt livs värsta stressperioder var nog i trean på gymnasiet då jag och Hanna gjorde årets upplaga av N-tidningen* till stor del själva, eftersom resten av ”redaktionen” inte gjorde vad de skulle. Det är då man hamnar i ett sånt läge att man bara måste göra en massa saker innan ett visst datum, för att annars kommer andra drabbas av det och bli jättebesvikna. Och det är när man måste, när man tycker att det inte finns något val eftersom alternativet att skita i det helt otänkbart, som den jobbiga stressen kommer. Herrejävlar så slutkörd jag var. Den sista veckan tror jag att åtminstone fyra olika personer kommenterade mig med ”Gud vad trött du ser ut.”)
Men som sagt, när jag är stressad över sådant som bara gäller mig så brukar det oftast vara tillfälligt. Jag panikar omkring ett tag, sedan lugnar jag ner mig, tar tag i en del och skiter i resten. För det är liksom inte värt det att stressa ihjäl sig. Jag har skjutit fram mitt hemtentaskrivande till nästa vecka. Höhö. Skit samma att den blir sen, det enda det innebär är att jag inte kan få vg och det hade jag ändå inte fått på de där frågorna.
Det har mest varit gnäll här den senaste tiden, men det är mest för att det är trevligt (för mig, kanske inte för er) att gnälla av sig. Det kanske inte har verkat så eftersom jag bara skriver om allt jag har att göra, men jag är rätt uppåt. ;)
* NT-showen var en årlig tradition i Rudbecksskolan. Den gick ut på att treorna på natur- och teknikprogrammen gjorde en show bestående av filmer, sketcher, sång- och dansnummer. Återkommande teman var såklart att hylla sitt eget program och dissa de andra. Veckan innan själva showen föregicks av diverse aktiviteter. Stormningen, då NT-treorna och tvåorna sprang runt i skolan och vrålade för att markera att det snart var NT-show. (SL uppskattade inte stormningen, eftersom bussar som passerade skolan också blev stormade.) Bombningen, då skolan fylldes av tiotusentals papper. Och så N-tidningen och T-tidningen, fyllda med intern NT-Rudbeckhumor. (”Miniräknaren är ett redskap, inte en livskamrat.”)
(Läs mer…)
1:10 den 12 oktober 2006 i Blaj