I fredags var det en ospännande EFIT-dag.

10.00. Jag vaknar med en påminnelse på handen.

Read the rest of this post »

Nej, inte på riktigt, oroa er inte. I våras när jag läste Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd, som innehåller en ganska detaljerad förlossningsscen, drömde jag att jag födde barn. Och nu när Tina i L Word och Bailey i Grey’s Anatomy är gravida i avsnitten jag har sett de senaste dagarna så drömmer jag att jag själv är gravid. Lite lustigt.

Det var ganska länge sedan jag kom ihåg en dröm tydligt, och så knäpp som den här var kunde jag lika gärna glömt den också… Då hade jag sluppit vakna halvt panikslagen och tänka ”VAD I HELVETE?!”. Haha.

Jag drömde som sagt att jag var gravid, men det verkade inte finnas någon kille som hade medverkat i det hela. Jag blev gravid av mig själv, typ. Men ungen borde ändå ha en förälder till, tyckte jag, och utsåg därmed Julle (?!) till pappa. Han accepterade glatt och gick och köpte en barnvagn. Vi jobbade i samma affär och gick till chefen för att berätta de glada nyheterna. Och sedan skiftade både stämningen och platsen, sådär som den gör i drömmar. Jag gick omkring ensam i en mörk korridor och kände på min mage och hade världens ångest, för jag hade kommit fram till att jag inte alls ville ha något barn. Jag funderade på om jag fortfarande kunde göra abort och undrade hur jag skulle kunna berätta det för stackars pappa Julle.

Ojoj. Hjärnan är konstig.

Jag har börjat få en hel del ”Undeliverable mail” som jag inte alls har skickat. Det betyder att någon använder min adress för att skicka spam. Men faan också, vad trött jag blir. Jag hatar spam.

Med tanke på att jag har haft samma mail i typ åtta år eller vad det nu kan vara så har jag kanske klarat mig rätt bra ändå. Vissa får ju flera hundra spam om dagen, det får inte jag. Förresten har jag just laddat ner Thunderbird och tänker börja använda det istället för Outlook Express. Det inbyggda spamfiltret lär ju vara mer effektivt än mitt eget som jag aldrig orkar uppdatera, haha. Dessutom kan man använda den som RSS-läsare också. Praktiskt att ha mail och RSS i samma program.

Följade patetiska mail fick jag för någon dag sedan:

Den bifogade filen var en exe-fil. Dröm att jag skulle öppna den.

För någon sedan upptäckte jag att min senaste Elvenking-skiva inte går att spela i datorns cd-spelare. (Jag vill ju att allt jag lyssnar på ska synas i min statistik, hehe.) Gaaah. Jävla äckliga skivbolagsskitar som inte kan låta sina kunder spela skivorna de har betalat för. Ja, guuuud vilken bra strategi för att komma åt dem som inte betalar för musiken, straffa dem som faktiskt betalar! Det är som att sälja en tavla som bara går att hänga på vissa väggar. Vid sådana tillfällen jag vill vråla ”Piratpartiet, rädda världen!”. Fast sedan brukar jag minnas att jag förmodligen inte är helt överens med dem när det gäller upphovsrätt. Heh.

…de här jeansen.

Alltså, allvarligt…? Finns det människor som tycker att den där kroppsdeformerande skapelsen är snygg på riktigt eller är den gjord specifikt för viljelösa modeoffer som hoppar på vad som helst som sägs vara inne?

Herregud. :D

Jag såg Jonas Gardells Väckelsemötet i helgen. Det var grymt kul. Och gratis. Parkteatern is the shit. Det var sjukt mycket folk, hade tydligen varit 7000 kvällen innan, men vi hade tur och fick sittplatser. (På marken. Rumpan dog och man blev alldeles smutsfläckig.)

Gardell.

Hanna, Therese och Jonathan.

Efter det mötte vi Hannas Micke och hans kompisar och började leta efter en uteservering. Som vanligt när vi är på söder och inte hittar något lämpligt ställe hamnade vi på Underbara bar. Jag hade egentligen inte tänkt göra något sånt efter Väckelsemötet eftersom jag har ont om pengar, men Hanna lockade dit mig med ett löfte om att bjuda på en öl. Heh.

Suddig krogtoa. (Snygg pose jag gör med handen, haha.)

Weeee. Nu är jag här igen. För att seriöst kunna ta tag i en del grejer så förbjöd jag mig själv att göra diverse saker som brukar sluka min tid. Typ skriva här, logga in på Catahya och liknande. Och det jag först och främst skulle ta tag i var min uppsats. Ja, jag vet, tragiskt. Jag blev inte klar med den i våras. Jag började knappt. Jag skrev kanske 2-3 sidor, sedan meddelade jag min handledare att jag inte skulle bli klar. Sedan satte jag en egen deadline till midsommar, eftersom jag inte ville ha uppsatshelvetet hängande över mig hela sommaren. Den deadlinen sket jag såklart i. Så jag har skrivit klart uppsatsen de senaste två veckorna, typ.

Och jag förstår inte varför jag har haft så himla svårt att bara sätta mig ner och skriva. För det var det som var problemet. Problemet var inte att jag körde fast eller inte visste vad jag skulle skriva. Jag hade full koll på vad jag skulle skriva, det tog bara emot så förbannat att göra det. Men när jag väl tvingade mig själv att öppna filen och skriva gick det så lätt, så lätt och det var ganska kul också. Och trots att det var lätt och kul var det lika svårt att övertala mig själv att fortsätta nästa dag. För i helvete, det är sånt här jag kan, det är det här jag är bra på. Varifrån kommer den jävla spärren? Jag förstår inte. Men hur som helst. Den är klar.

När jag inte har ägnat mig åt uppsatsen så har jag tittat på EM i friidrott och knarkat Grey’s Anatomy (”Fools on bikes killing themselves. Natural selection is what it is.”) och L Word. Att ladda ner äger verkligen tv-tittande. Så länge man hittar det man vill se, dvs.

Och så har jag börjat skriva lite på två noveller och grejat med ett litet hemsidejobb. Idag var jag ute på en quest. Jag skulle ta mig till stadsbiblioteket med försenade böcker och hem igen utan att:
* Bli tvingad att betala förseningsavgift på plats. (De är onda ibland på det där stället.)
* Få skavsår. (Ballerinorna…)
* Dö av mensvärk. (Jag glömde ta Alvedon innan jag åkte. De goda tiderna då jag kunde säga saker som ”Jag har inte tagit någon värktablett det här året” är sannerligen förbi.)
* Köpa något.

Jag kan nöjt konstatera att jag utförde uppdraget felfritt. (Nåja, nästan. Jag köpte en banan, hihi.) Jag hämtade en Blind Guardian-biljett på Pressbyrån och ett H&M-paket på Posten också. Mission completed. Nu på kvällen tog jag en promenad och såg årets snyggaste måne. Stor och nästan röd.

Förra helgen var jag och Markus med några av hans kompisar på Singö. Någon av dem hade en sommarstuga där. ”Sommarstuga.” Det fanns det mesta som finns i ett vanligt hus. Och så fanns det en pool med havsvatten utomhus. (Fast nackdelen med havsvatten är ju att det smakar apa. Och eftersom jag blir ett barn varje gång jag hamnar i vatten – dyker, krälar omkring på bottnen, gör kullerbyttor, försöker stå på händer osv – så är det inte direkt ovanligt att jag råkar svälja typ halva sjön. Blä.) Och båt. Borde hänga med såna människor oftare, haha.

Åker båt.

Markusen.

Markus åker wakeboard.

Plask.

Kapten Nina.

Hihi.

Hemväg.

”Mödomshinnan är en hinna som lätt kan gå sönder om man är vig och gör rörelser”
Jag trodde att det var allmänt känt numera att ”mödomshinnan” inte är någon jäkla hinna som man spräcker. Men där hade jag fel, det tror tydligen en massa folk fortfarande.

Ur artikeln:
- Den absolut största majoriteten tror att det är en hinna som spricker vid första samlaget, som blöder och att det gör lite ont, säger Carola Eriksson, barnmorska och doktorand vid Umeå universitet. Tillsammans med kollegan Monica Christianson har hon gjort pilotstudien på gymnasieskolor i Umeå. [...] Egentligen är det bara tampongtillverkarna som har tagit till sig informationen om att det inte finns någon hinna.

Men jösses. Är sexualundervisningen kvar på 1800-talet?

Hm… Äh, jag kommer knappt ens ihåg vad jag fick lära mig på sexualkunskapen. Det handlade förmodligen om mens och könssjukdomar. Något fascinerande är det dock att trots att sexualundervisningen beskrev menscykeln så lärdes det inte ut hur man märker att man har ägglossning (eller ens att det är möjligt att märka). Det fick jag reda på när jag efter skoltid var med i en ”tjejgrupp” som två feminister höll i. Det var värsta aha-upplevelsen och jag kommer typ vara evigt tacksam. Vet inte hur många år det hade dröjt innan jag skulle ha fattat det annars. Av nyfikenhet slängde jag nyligen ut frågan i ett forum med bara tjejer som medlemmar. Inte särskilt många svarade, men de som gjorde det hade ingen aning. Fan, det borde vara typ grundläggande kroppskunskap för tjejer att veta sånt.

(Och om några av mina läsare undrar föreslår jag att ni klickar här.)

Sexist, javisst
Hur gärna jag än vill ha ett jämställt tankesätt så har jag inte det. Mina medvetna åsikter är att kvinnor och män inte ska bedömas på olika sätt. Men de omedvetna reaktionerna, de som kommer automatiskt för att hjärnan av diverse dumma anledningar har lärt sig att det är så man ”ska” reagera, är en helt annan historia…

Aftonbladet har en artikel om en kvinna i Tyskland som ringde polisen för att hennes man inte ville ha sex. Hon ville att polisen skulle övertyga honom att ha sex med henne. Min första reaktion var typ ”Haha, vad knäppt”. Men haha:andet kom av sig när jag efter ungefär en halv sekund insåg att om rollerna hade varit ombytta, om det hade varit mannen som hade ringt polisen för att hans fru inte ville ha sex, så hade jag tänkt betydligt elakare saker än ”vad knäppt”.

Jag vill inte att min reaktion på en händelse ska styras av de inblandades kön. Men det gör den. Blä. Hej, jag heter Maria och jag är sexist. Hej, Maria!

SvD leker kvällstidning
Eller vad sägs om ordvalet i rubriken ”Mamma till sexdömd misshandlad”? Sexdömd… Eh.

Rädda oss från fula kvinnor!
Jag hittade en halvgammal DN på golvet och fick syn på recensionen av filmen Strangers with candy, som jag vil se. Citat:

”Filmen försenades när Warner bestämde sig för att inte distribuera den. Testvisningarna gick inget vidare. Många i publiken störde sig på att Jerri Blank var så ful.”

Ja, gud förbjude fula kvinnor på film. Det går ju inte för sig! Strunt i handlingen och manuset, skit samma om Amy Sedaris är en bra skådespelerska eller inte, ful får hon absolut inte vara. Suck.

Studentekonomi
Jag kanske ger mig in på ett område jag inte vet något om nu, eftersom jag fortfarande bor hemma och därmed inte har provat att leva på studielån ännu. Men hur som helst. DN hade för några dagar sedan en tabell med med utgifter och inkomster för studenter per månad. Nu är tidningen slängd och jag kommer inte ihåg allt jag hade tänkt kommentera, men den kändes i alla fall lite skum på ett par ställen.

Utgiftsposten för ”kårlunch” var exempelvis 920 kronor. Eh. Ha ha ha. Jag vet inte hur mycket genomsnittspriset för en kårlunch är, och folk brukar säga att maten är dyr på Södertörn, men om vi säger att den kostar 45 spänn så innebär 920 spänn lunch/månad att man har köpt lunch i skolan sådär 20 gånger. Seriöst, om man lever på studiemedel och köper lunch ”ute” 20 gånger i månaden och sedan klagar på att man har ont om pengar så är man enbart dum och får skylla sig själv.

EM
Friidrott är sällan vackert. Konståkning är vackert, inte friidrott. Men när någon springer som Francis Obikwelu, det är fan skönhet. Han liksom flyter. Så coolt. I övrigt: Johan Wissman tog silver på 200 m och fick 180 gånger mer glädjefnatt än vinnaren (nämnda Francis). Det var så sött. Kajsa vann inte höjdhoppet. Uääääh :( Men det var grymt hoppat av belgiskan.

Jag blev stoppad av en av 3-terroristerna i Centrum idag. Igen. Jag ska fan sluta gå förbi stället där de står.

Han: Hej. Jag ska ställa en fråga till dig.
Jag: Jaså?
Han: Jaså… Hehe. Vad har du för mobiloperatör?
Jag: Comviq och jag tänker inte byta.
Han: Hur mycket ringer du för i månaden?
Jag: Inte så mycket.
Han: 200-300 kanske?
Jag: Nej, 70 typ.
Han ser helt mållös ut för där försvann hans säljargument.
Jag: Jag använder mest hemtelefonen. Nu har jag bråttom. Hej då.
Han: Eh, ja, ha en bra dag.

Gah. Varför kan jag inte alltid bara säga ”inte intresserad” och gå vidare utan att stanna? Jag lyckas med det ganska ofta, men ibland slår den sociala autopiloten på istället och ler och säger ett snällt ”Hej”, medans mitt icke-automatiska jag sitter fast någonstans bakom det där dumma leendet och vrålar ”Men aaarrrghhh! Låt mig vara!”. Mer vrål och mindre autopilot, tack.