Kalla mig konstig, men jag tycker om den här brutalvärmen. Det kan ju i och för sig ha något att göra med att jag inte måste släpa mig till något jobb eller liknande utan därför kan välja i alla fall lite grann hur mycket jag vill utsätta mig för värmen, hehe. Om jag exempelvis var tvungen att trängas med alla andra svetton i kollektivtrafiken skulle jag förmodligen hata vädret. Men nu tycker jag faktiskt om det. Visst, det är lite jobbigt att bli en svettpöl av att bara gå och handla och det känns rätt snopet när man slänger upp fönstret för att vädra sitt äckelvarma rum och in väller helvetets andedräkt istället för frisk luft. Men men. Hellre detta ett tag än kall och regnig sommar. Och jag är solbränd i början av juni. Det ni. Det hör inte till vanligheterna. (Och jag har dessutom inte bränt mig, till skillnad från alla grisrosa existenser man ser så fort man går utanför huset.)

Min kropp har fått någon sorts sommarchock. Solljuset och hettan gör att det bara bubblar i mig. Samtidigt är hjärnan ganska seg och lite yr. Pigg och seg samtidigt, det är en kombination jag blir otroligt rastlös av. Pigga sidan vill göra en massa saker men sega sidan orkar inte koncentrera sig på något längre än tio minuter. Då blir man lite knäpp. Så idag har jag dammsugit, blekt missfärgade kläder, handlat mat, lagat mat, promenerat i nästan en timme, skrivit lite, jobbat lite… Och däremellan suttit och glott hjärndött ut i luften.

Fönsterutsikt.