För ett tag sedan läste jag Skärvor av mig av Maria Theresia Lynch. Handlingen är välbekant: ung, instabil tjej, modellkarriär, ätstörningar, för mycket sprit och heltrasiga relationer. Den är en sån där bok som jag har tänkt på i flera år, bara för att jag tänkte ”den ska jag läsa” någon gång i forntiden. Ibland hör jag talas om någon bok, eller film, och sedan blir det någon sorts fix idé att jag måste läsa/se den, trots att den är knölig att få tag på. Lite larvigt, när det finns så mycket bra att läsa som är lättillgängligt. Desto dummare blir det när det sedan visar sig att boken i fråga inte var värd alla gånger jag har ägnat den en tanke. Skärvor av mig har jag inte hittat på något bibliotek. Men så för några månader sedan hittade jag den i en realåda någonstans och köpte den på studs. Jag läste den för några veckor sedan. Jag har ibland svårt för skildringar av hur en person beter sig verkligen förjävligt och alla bara vill ha henne ändå, men den är gripande ibland och ganska obehaglig och jag kunde gillat den om jag inte hade stört mig så på det språkliga upplägget. Det känns lite som att läsa någons Lunardagbok. Visserligen en välskriven och ibland poetiskt vacker Lunardagbok, men ändå.

Två dagar och nätter utan dig.
Vill inte äta. Kan inte sova.
Uppslukad av ett tungt mörker.
Först nu verkar alla tårar vara utgråtna, stänga av, måste stänga av.
Du vet vad jag menar, Christian, den enda vägen.

Desto roligare var Trekant av Mian Lodalen, som jag också läste nyligen. Även i den störde jag mig lite på språket, men det var inget allvarligt. Trekant är vass, bitvis sorglig och alltid himla rolig. Och det är rätt intressant att få en flatas perspektiv på raggande och förhållanden och allt möjligt. Äh, vad löjligt det där lät. Nämen så spännande med homon, hihi! Ni fattade förhoppningsvis hur jag menade. Jag tycker ju att nästan allt som rör könsroller, genusskapande, feminism, heteronormativitet osv. är intressant. En kul bok är det, hur som helst. Handlingen? My träffar Bob (som egenligen heter Barbro) och lyckas för ovanlighetens skull ha ett långt och stabilt förhållande. LSD (lesbiska sängdöden) hotar, men de får idén att plocka in en tredje person. Det blir manipulativa skitstöveln C-kupan. Samtidigt försöker Mys kompisar skaffa barn. Några utdrag:

”Min tjej har fått något slags ryggskott och behöver en akuttid”, berättade jag i telefon till kiropraktorn.
    ”Hur gammal är din dotter?” frågade ryggdoktorn som utgick ifrån att ”min tjej” inte kunde vara något annat än mitt barn.
    Folk utgår ifrån att man inte kan vara homo. Inte ens när man säger det rakt ut.

Ingen, jag säger ingen, flata skulle spöka ut sig sådär. Får en plötslig empati för all världens heterokvinnor. Är detta vad som krävs för att vara gångbar på dagens marknad? [...] Däremot fattar jag inte varför de lagt ner all denna energi för en simpel dammiddag. Det går väl av bara farten.
    De fnittrar som skolflickor i hallen. Jag går ut och hälsar och Hedda presenterar dem mycket riktigt som sina arbetskamrater. Känner mig som Skogshuggar-Siri bredvid nippertipporna som hi-hi-ar så att jag knappt hör vad de säger. De är väl nervösa. Ska inte döma på förhand.

”Ja, nu har vi flator visserligen en tendens att se en lesbian i varenda kjolstyg, särskilt dem utan nämnda klädesplagg. Det ska villigt erkännas. [...] Men ibland misstar man sig. I dessa dagar är det uppochnervända världen förstår du. Jag har heterofeministpolare som beter sig som värsta butchflatorna och tvärtom. Det är inte alls lika lätt längre för oss flator längre att komma med självklara analyser.”

”Nynazister hotar lesbisk restaurang”, löd Södermalmstidningens dystra budskap till läsarna. Men ägarinnorna bara fnös och avfärdade marodörerna som småglin eftersom de inte ens kunde stava. ”Döda homosexulla” var uppmaningen från de okända flatfobikerna som tydligen missat merparten av svenskalektionerna.
    ”Kommer de hit igen ska jag inte ta dem i örat utan förklara att Homosex-Ulla inte arbetar här samt ge dem några gratis lektioner i svenska”, flabbade Nilla som sadlat om från språklärare till krögare.

Det är skillnad mellan lesbiska och heterosexuella. Heterofilkvinnorna är vana att bli uppraggade och nedlagda. De är inte bara vana vid det, utan det oftast vad som förväntas av dem. Om de inte vill bli betraktade som kåta små hyndor. Vi flator däremot kan inte sitta som lealösa panelhöns utan måste ständigt ligga på topp om det ska bli något göka av.

”Några utdrag”, heh. Ganska många blev det.

Jag känner för att läsa något riktigt bra nu, istället för sån där halvbra underhållning. Det får gärna vara någon sorts fantastik också. John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar recenserades i DN idag. Ge mig den. GE MIG! :D

Hans böcker har fått så sjukt snygga omslag också. Någon gång när jag känner mig rik ska jag köpa dem allihopa. För tillfället har jag bara Låt den rätte komma in som begagnad pocket. Inte så fin.

(Och jag borde verkligen lära mig att skriva klart inlägg ordentligt innan jag lägger upp dem, istället för att redigera dem 180 gånger i efterhand.)