Nu har jag ett dilemma. Jag läste ett blogginlägg vars ämne jag vill kommentera. Eftersom jag vill citera inlägget i fråga borde jag länka till det. Men eftersom min kommentar kommer vara en rådiss så känns det väldigt taskigt att peka ut en stackars okänd människas blogg med typ ”Höhö, kolla vad dum hon är.” Jag sablar gärna ner tidningsartiklar, ”offentliga personer” och sånt, men att peka ut en privatperson tar emot. Så jag länkar inte, fast jag borde. Vill ni hitta bloggen får ni väl googla eller något.
Vad inlägget handlade om var att det snart är midsommar och ett par ska åka iväg någonstans. Kvinnan är stressad över förberedelserna och säger till mannen att det är mycket att göra.
”Han fattar inte vad jag talar om; är väl ytterligare en dimension kvinnligt/manligt.
Att han inte fattar att när jag säger att det är mycket att göra att han då ska erbjuda sig att hjälpa till m.m. Nej man ska visst skriva på näsan; kan du ta och tvätta eller kan du ta ut soporna eller kan du packa m.m. Men det är ju känsligt för man får ju inte låta som om man ger order. Det måste ju sägas på så vis att det framställs som om om han dels har ett val dels så att det verkar som om han kom på det själv.”
Personligen tål jag inte det där beteendet. Jag tycker så illa om det att om jag märker att någon (oftast mamma) vill att jag ska göra något men bara hintar om det, så låtsas jag att jag inte fattar någonting. Fast jag egentligen förstår alldeles utmärkt. Vad är den jävla grejen med att gå omkring och hinta istället för att säga ”Det här vill jag”?! Och sedan bli upprörd över att omgivningen inte förstår det man inte har sagt. Va?! Kan någon förklara för mig för jag fattar inte varför man gör så. Varför är vissa människor ständigt sysselsatta med att göra saker och ting mycket svårare än de behöver vara?
Jag ska inte påstå att jag alltid är bra på att säga vad jag vill, för det är jag inte. Men jag förväntar mig fan inte att andra ska förstå vad jag vill om jag inte säger det. Jag förväntar mig inte tankeläsning. Det är bara dumt att förvänta sig, även när det gäller människor som känner en väldigt bra.
”Jobbigt men ack så spännande det är att inte riktigt förstå varandra.”
Ja, verkligen skitspännande när hon blir frustrerad för att hon inte får någon hjälp och han blir frustrerad för att hon inte säger rakt ut vad hon vill. Jättespännande! Wohoo! I ett annat blogginlägg skrev hon att spänningen mellan en man och en kvinna ligger i att de inte riktigt förstår varandra. Tja, då kan man ju tolka hennes beteende som att hon egentligen inte vill att han ska förstå vad hon säger. För det är ju mer spännande så. Om hon talade klarspråk med honom skulle han ju fatta och då skulle det inte vara lika roligt längre. Ack och ve, om hon talade klarspråk skulle hon inte vara lika ”kvinnlig” längre! Och då går ju jorden under, som vi alla vet.
Och här sitter jag och analyserar en människa som jag egentligen inte vet något om. Slå mig. :P
Vilket leder mig vidare till en annan grej jag har tänkt skriva om ett tag. Om någon blir kritiserad i exempelvis en stor tidning kommer den förmodligen få reda på det och kunna läsa det. Men här kan jag, precis som en massa andra människor med bloggar/hemsidor kan, sitta och såga och dissa andra människor hur mycket som helst utan att det är särskilt stor risk att de kommer få reda på det. Visst, om man snackar skit om någon så får den förmodligen inte heller veta det. Skillnaden är att skitsnacket passerar mellan den som pratar och den som lyssnar. Sedan ”försvinner” orden. De visserligen kan spridas vidare genom att upprepas, men med bloggar är det en annan sak. Det man skriver står kvar. Det kan stå kvar år efter år, om man inte raderar det, och vem som helst kan läsa det. Tusentals skulle kunna läsa det, utan att människan som texten handlar om har den minsta aning om att texten existerar. Ingen chans att protestera, ingen chans att svara på kritiken.
Jag skulle såklart kunna kontakta kvinnan jag har citerat och ge henne en länk till min blogg. Men det kluriga är: jag vill inte. För om jag visste att hon skulle läsa det här inlägget så skulle jag känna mig tvungen att dämpa det. Så länge jag inte vet att hon kommer läsa kan jag sitta och vara hur elak jag vill. Jag, jag, jag. Någon skrev för ett tag sedan att det är jävligt egocentriskt att blogga. Ja, som fan.
