”Solen börjar svartna, jord sänkes i havet”
Det blir många inlägg idag. Det beror på att datorn har strulat ett tag och därför har jag bloggabstinensbesvär. Dessutom så var det strömavbrott från 23.00 igår kväll, för att elbolaget skulle syssla med något. Weee… Jag tände en massa ljus och roade mig med att skriva en recension.

Hur man hanterar strömavbrott.
Imorse blödde jag näsblod. Det var ju något av en chock, för jag blöder aldrig näsblod. Jag har inte ens något minne av att någonsin ha gjort det, så om det har hänt någon gång måste jag ha varit liten då. Jag stod med huvudet böjt över handfatet och tvättade ansiktet när vattnet blev alldeles rött. Jag fattade inte vad det var först, utan tittade förvånat på ett sår på handen och undrade om det var det pyttesåret som blödde så förbannat. Sedan fick jag syn på mig själv i spegeln. Trevligt blodsmetig över munnen och hakan. Näsan lekte vattenfall i sådär 10 sekunder och sedan kom det inget mer. Konstigt. Jag har säkert cancer. Eller så har utomjordningar satt ett inplantat i mitt huvud.
Igår kväll stod jag och tittade på när regnmolnen täckte solen. Det var häftigt:




Voluspá, vers 57:
Solen börjar svartna,
jord sänkes i havet,
från fästet falla,
flammande stjärnor;
upp ångar imma,
och elden lågar,
hettan leker högt,
mot himlen själv.














2 kommentarer
Johanna
Det är bra med många uppdateringar på en dag, så att jag ar nåt att läsa ett par av de femtio gångerna som jag klickar på mina favoriter om dan. ;) Massa fina bilder! Men det där näsblodet lät ju inte så trevligt… :/
Johan
Johanna: Nu har Maria vänligt skaffat RSS-flöde, så du kan ju använda det. Bwaha.
//JJ