Nej, det här är inget seriöst genusanalyserande inlägg, den avskräckande rubriken till trots… Istället handlar det om att döpa kategorier, eller snarare en av kategorierna. Efter kvinnohistoria, genusvetenskap osv. har jag såklart blivit sådär skadad som man blir av ämnen som har att göra med människors beteende och tankesätt. Ungefär som en psykologistuderande analyserar sin omgivning och kommer fram till att alla är störda, ger min automatiska genusstruktursökande radar ifrån sig ilskna pip x gånger om dagen, vilken i sin tur leder till att jag har mycket att skriva arga inlägg om. Dessa inlägg bör ha en egen kategori, och de senaste dagarnas i-landsproblem blev följdaktligen vad kategorin i fråga skulle heta.

”Feminism.” Nej, inte bra. Nog för att jag gärna försvarar feminismen (i alla fall den vettiga delen av den) med eldkastare och spikklubba men själv har jag inte kallat mig feminist sedan gymnasiet. Ska jag kalla mig något ska det vara ett könsneutralt ord.

”Jämställdhet.” Nej. Ska självklart eftersträvas, men det är ju ett så förbannat tråkigt ord…

Så dök den upp, den perfekta titeln. Aaaah-aaah-aaaah, hör ni änglakörerna? ”Sverige är världens mest jämställda land”, sägs det ofta i debatter och artiklar. Kanske det. Inte på alla områden, men på rätt många. Hur som helst är jag jävligt glad över att bo här och inte någonstans där det faktum att jag inte har en kuk mellan benen (större delen av tiden har jag inte det i alla fall…) skulle hindrat mig från att själv välja vilken väg jag vill ta i livet. Men ändå upplever jag i stort sett varje dag saker som visar vilken begränsning kön fortfarande kan vara i världens mest jämställda land… Så ”Världens mest jämställda land” kan läsas både allvarligt och ironiskt. En skitbra kategorititel, helt enkelt.

Och nu blev det visst lite seriöst ändå.

Jag avslutar med att länka till en något skrikig men rolig artikel: Är era manliga konsumenter KORKADE, KappAhl?

”Mansmusiiiik, här var det mansmusiiiiiik.”

Så, nu öppnar jag den här bloggen/dagboken/whatever på riktigt. Som ni ser har jag redan hunnit skriva en del, det är ju så kul ;) Jag är lite orolig för att 13 kommer ta massa tid från andra saker jag borde göra egentligen… Men men.

Idag var terminens första lektion (klockan 15-17, vilken värdelös tid) i Skapande svenska. Förra terminen skrev vi skönlitterärt och nu ska vi skriva essäer. Jag tänker skriva något som har med fantasy att göra. Vad vet jag inte ännu, men det kommer. Ämnena vi kan välja mellan till den första essän är ”Besvikelse”, ”Kritik” och ”Fiktion och verklighet”. Det sista kan man ju göra något av när det gäller fantasy, kanske något om det enligt mig idiotiska påståendet att fantasy är mycket mer eskapism och påhitt än annan litteratur…

Vår lärare Sara Granath, som recenserar teater åt SvD, hade på sig knallgula termobyxor med hängslen. Hennes lillebror hade haft dem på sig i OS för en massa år sedan, tyckte jag att hon sa. Roligt, om jag nu inte hörde fel.

Dagens biblioteksskörd.

Moa Matthis skriver idag i DN om könsfördelningen i barnböcker:

Förlagen envisas med att hålla fast vid föreställningen att pojkar och män per definition är mer intressanta än flickor och kvinnor. I barnboksvärlden syns och gör pojkarna mest, och de gör det på egen hand.
Antologin ”Modig och stark – eller ligga lågt” visar med all önskvärd och nedslående tydlighet att man får skörda som man sår. Boken baseras på intervjuer med barn från förskolan upp till årskurs åtta, och iakttagelsen att pojkarna redan vid fem års ålder undviker böcker med kvinnliga huvudpersoner för att så småningom också välja bort kvinnliga författare är djupt deprimerande, om än inte förvånande. Och medan pojkarna skolas i gränsdragning och avståndstagande bevisar flickorna tidigt sin förmåga till det förväntade empatiska gränsöverskridandet. När treorna läser ”Bröderna Lejonhjärta” identifierar sig flickorna med rädda, modiga lilla Skorpan. Pojkarna väljer istället monstret Katla [...]

Barnens val gör det nästan parodiskt uppenbart att könsidentitet inte handlar om biologi, utan om tillskrivna egenskaper. Pojkarna identifierar sig hellre med en hondrake än med en förment svag pojke, och flickorna gör tvärtom.

Det där känner jag igen när jag tänker tillbaka på bokväljandet i grundskolan. Både pojkar och flickor läste böcker med pojkar som huvudkaraktärer, men böcker om flickor ansågs ofta vara ”tjejböcker”. Nyligen läste jag också om hur många procent av rollerna i barntillåtna filmer som var pojkar/män. Jag kommer inte ihåg den exakta procenten, men den var hög. Och det där slutar såklart inte med barndomen. Oavsett om det handlar om böcker eller filmer för barn eller vuxna så tar kvinnor/flickor mycket oftare del av en berättelse genom en mans/pojkes perspektiv än tvärt om.

Tecken på den här vanan att göra mäns perspektiv könsneutralt och kvinnors perspektiv till Kvinnoperspektiv med stort K kan man hitta lite var stans. I Litteraturens historia i världen, som ingår i min kurslitteratur, behandlas litterära giganter som Jane Austen och Charlotte Brontë under rubriken ”Kvinnliga samhällsskildrare”. Medan männen står under könsneutrala rubriker, som informerar om vilken litterär epok eller genre de verkade inom, sorteras kvinnorna således efter sitt kön och inte efter vad de har skrivit.

Mamma och jag var i Stinsen idag. Jag tog en bokreakatalog på BokCompaniet (tråkig katalog, men däremot fanns det en del intressanta och väldigt billiga böcker i affären som jag imponerande nog lyckades låta bli att köpa) och köpte en ny bh på KappAhl. Jag stod länge och valde mellan en ganska enkel svart och en monster-push up med stora geleinlägg. Det blev den enkla. Jag stod nästan och skrattade åt mig själv i provhytten när jag hade på mig den med geleinlägg. Snacka om att man kunde göra en Pamela-urringning med den.

Jag fick en rosa påse, med en rosa galge till bh:n. Haha! Inte ofta jag köper saker man får speciella påsar till, H&M-junkie som jag är. ”Gay bag”, kommenterade Thomas när jag kom hem. Eh.

När jag var yngre (typ början av gymnasiet) ville jag ibland ha större bröst, när vissa urringade kläder inte satt som jag ville. Visserligen var jag rätt nöjd med mitt utseende och det var inget jag tänkte på ofta, men det fanns ändå ett litet ”jag vill”. Några år (och kilon…) senare har jag konstaterat att b-kupa verkligen är lagom. Vill jag ha små bröst tar jag en bh utan inlägg, vill jag ha större är det bara att använda inlägg av valfri storlek. Hurra för valmöjligheter och vad fan ska man med operationer till när det finns tygkuddar? ;) Jag önskar bara att de som designar skulle sluta med den där idiotiska vanan att sätta små blommor och rosetter mellan kuporna. Isch! Klipp bort, klipp bort.

(City förra veckan.)

Förbudspatrullen slår till igen. Det må låta okänsligt, men 30 barn i hela Europa är inte många. Det är säkert mer än 30 barn varje år bara i Sverige som dör i lekrelaterade olyckor på lekplatser och andra ställen. Vad ska ni göra åt det då, regeringen, ska ni förbjuda barn att leka helt och hållet? Och dessutom är det föräldrarnas ansvar – inte regeringens! – att se till att ungarna inte leker med farliga saker. Ska ni förbjuda alla potentiellt farliga saker barn kan få tag i? Lycka till.

Ett gäng killar tvingade en ung tjej att stoppa in en glödande cigarett och en pinne i underlivet och filmade övergreppet med mobilkamera. Utomhus, på dagen, med folk som passerar långt borta i bakgrunden. Jag läser så mycket skit i tidningarna varje dag att jag knappt reagerar på något längre. Men det där. Det är fan det vidrigaste jag har hört på länge. ”Jag hoppas att de får ett ordentligt straff”, mumlar den civiliserade delen av mig försiktigt. ”Jag hoppas att kvällstidningarna publicerar bilder på dem, att de blir torterade av en förbannad folkmassa och att de kommer lida resten av sina äckliga liv!” vrålar den andra delen som känner sig jävligt mordisk.

Folk som gör sådant har uppenbarligen problem. Men jag önskar dem inte vård och hjälp. Jag önskar dem smärta och förnedring och inget annat. Ju mer, desto bättre. Och att de sedan transporteras till en bunker långt under marken så att ingen annan behöver utsättas för dem. Där kan sitta och våldta varandra eller mörda varandra eller vad som helst.

Ja, som ni ser har den vrålande delen av mig inga som helst problem med att överrösta den politiskt korrekta.