Litteratur och kön
Moa Matthis skriver idag i DN om könsfördelningen i barnböcker:
Förlagen envisas med att hålla fast vid föreställningen att pojkar och män per definition är mer intressanta än flickor och kvinnor. I barnboksvärlden syns och gör pojkarna mest, och de gör det på egen hand.
Antologin ”Modig och stark – eller ligga lågt” visar med all önskvärd och nedslående tydlighet att man får skörda som man sår. Boken baseras på intervjuer med barn från förskolan upp till årskurs åtta, och iakttagelsen att pojkarna redan vid fem års ålder undviker böcker med kvinnliga huvudpersoner för att så småningom också välja bort kvinnliga författare är djupt deprimerande, om än inte förvånande. Och medan pojkarna skolas i gränsdragning och avståndstagande bevisar flickorna tidigt sin förmåga till det förväntade empatiska gränsöverskridandet. När treorna läser ”Bröderna Lejonhjärta” identifierar sig flickorna med rädda, modiga lilla Skorpan. Pojkarna väljer istället monstret Katla [...]
Barnens val gör det nästan parodiskt uppenbart att könsidentitet inte handlar om biologi, utan om tillskrivna egenskaper. Pojkarna identifierar sig hellre med en hondrake än med en förment svag pojke, och flickorna gör tvärtom.
Det där känner jag igen när jag tänker tillbaka på bokväljandet i grundskolan. Både pojkar och flickor läste böcker med pojkar som huvudkaraktärer, men böcker om flickor ansågs ofta vara ”tjejböcker”. Nyligen läste jag också om hur många procent av rollerna i barntillåtna filmer som var pojkar/män. Jag kommer inte ihåg den exakta procenten, men den var hög. Och det där slutar såklart inte med barndomen. Oavsett om det handlar om böcker eller filmer för barn eller vuxna så tar kvinnor/flickor mycket oftare del av en berättelse genom en mans/pojkes perspektiv än tvärt om.
Tecken på den här vanan att göra mäns perspektiv könsneutralt och kvinnors perspektiv till Kvinnoperspektiv med stort K kan man hitta lite var stans. I Litteraturens historia i världen, som ingår i min kurslitteratur, behandlas litterära giganter som Jane Austen och Charlotte Brontë under rubriken ”Kvinnliga samhällsskildrare”. Medan männen står under könsneutrala rubriker, som informerar om vilken litterär epok eller genre de verkade inom, sorteras kvinnorna således efter sitt kön och inte efter vad de har skrivit.
3 kommentarer
Andrea
Visst blir man trött. Män är regel, kvinnor är undantag – suck.
När jag var i den åldern när Kitty- och hästböcker var spännande hade Wahlströms två serier för barn/ungdomar: Wahlströms ungdomsböcker, och Wahlströms flickböcker. Ungdomsböckerna var fartfyllda och äventyrliga och hade pojkar i huvudrollerna. Flickböckerna hade röda pärmar och handlade om tjejer.
Ännu längre tillbaka fanns visst Wahlströms pojkböcker – jag misstänker att det var den serien som senare bytte namn till ”ungdomsböcker”.
Paula
Hej. hittade hit från lilija.com och eftersom jag har alldeles för mycket tid kunde jag inte låta bli att läsa från början. och redan från andra inlägget är jag fast. intressanta diskussioner!
Björn
Nu är jag ju väl medveten om att jag svarar på ett över 5 år gammalt inlägg, men kände mig trots det manad att delta.
Visst finns det tankevärda saker i det som sägs; att killar är norm och tjejer är som en subgenre.
Men…MEN…har lite svårt att ta att pojkar främst identifierar med Kattla! Det finns ju inte ett enda sympatiskt ord om denna drake i boken. Allt som allt är det ju en marginell karaktär som, förutom vissa omnämningar då och då, främst spelar en betydande roll i slutet. Skulle pojkar säga det så är det bara för att verka tuffa inför sina kompisar och inget de faktiskt gör egentligen.
Så där tror jag genustänkandet gick lite väl långt. Är man på spökjakt kan man ibland hitta fler spöken än de som faktiskt befinner sig där.
Jag föreslår konstruktivitet. Ser en väldig massa gnällande överallt men hur vore det om du skrev en utomordentligt välskriven och underhållande ungdomsroman där huvudkaraktären är en tjej? Den kommer kanske sälja sämre än om dito var en pojke men då får man välja vad som är viktigt för en – att ändra ihärdiga könsstereotyper eller högsta möjliga genomslagskraft.
Men vem vet. Att sia om framtiden är svårt. Det kanske slår igenom bra mycket större än man tror just för att det inte är ännu en äventyrsroman om en pojke. Jag önskar dig all lycka till :)