Jag satt i knät på Markus.
Markus: ”Aj. Jag fattar inte hur din rumpa kan vara så hård.”
Jag: ”Du vet, jag har också ett skelett. Det är bara inte lika synligt som ditt.”
Markus: ”Du är som en ballong med ett bowlingklot inuti.”
Jag: ”Eh, tack så jävla mycket…”

——–

Markus plockade upp något från golvet och klagade över ont i ryggen när han rätade upp sig igen.
Jag: ”Aww, har du blivit gammal?”
Markus: ”Nej. Jag har begått motion.”

I torsdags var det studiebesök på UR. Det är alltid intressant att spana in icke-bibliotek där det jobbar bibliotekarier. Första bilden är som vanligt tagen från tåget mellan Uppsala och Stockholm. Den andra illustrerar viss oro för att få en istapp i skallen.

På kvällen var jag ute med Amelie, Nöjd och Peter. Kvällen inleddes starkt med att jag ramlade i en snöhög sådär 50 meter hemifrån. Det följdes sedan av diverse udda konversationer på Orvars, bland annat med två blivande präster som ville debattera religion och någon packad retard som svamlade om lite allt möjligt, gjorde snuskiga ansiktsuttryck åt Amelie och kallade Precious för ”den där negerfilmen”. Fräsch kille, verkligen.

Fredagen ägnade jag åt att läsa en recensionsbok och ha Twin Peaks-maraton med Peter som har flyttat in i huset tvärs över gatan och fredagkvällen åt att, tja, flänga omkring. Först följde jag med Markus till en av hans kompisar, sedan åkte jag till Sollentuna eftersom jag skulle jobba på lördagen och inte vågade lita på morgontågen.

Lördag och söndag var det jobb och jag kände mig tvungen att dokumentera denna lilla text från baksidan av Stjärnfabriken som jag såg när jag ställde upp den i en hylla. Världens mest värdelösa baksidesblurb eller vad? När jag kom hem igen igårkväll satte jag igång med att återställa datorn i önskvärt skick, eftersom pappa äntligen hade hittat Windows-skivorna. Woho! (Observera den blå pixeln, förresten.)

Om någon har noterat bristen på uppsatsskrivande i denna ointressanta redogörelse så kan jag bara säga att ja, jag är dålig.

Fotospam med gamla bilder, som i förra inlägget, brukar bero på att jag inte har särskilt många nya att visa upp. Det har blivit väldigt lite fotat senaste tiden. Igår gick jag ut för att knäppa lite sol och snö-bilder men som vanligt var jag för långsam och det fina ljuset försvann snabbt så någon längre fotostund blev det inte. Istället kidnappade jag Stenduva som också var ute och vi tog en långpromenad.

Förresten är jag i färd med att bleka ur min fina (och dyra, örk) toning snabbare än nödvändigt eftersom jag har skaffat simkort på Fyrishov igen. Undrar hur många hårtvättar en timme i bassängen motsvarar när det gäller försvunnen färg, heh. Två dyra saker där den ena förstör den andra, dumt. ;) Och på tal om dyrt var jag så smidig i fredags att jag gick dit utan badkläder (ovanligt förvirrat även för att vara jag). Jag funderade lite på om jag skulle gå hem och hämta, men tänkte sedan ”äh, jag behöver nya ändå” och gick in i den lilla butiken där och köpte. Att för en gångs skull ha en hel del extra pengar är väldigt trevligt (tack extrajobben) men nu borde jag sluta slänga dem omkring mig och spara tills terminen är slut för då kommer läget inte vara lika bra.

Något annat jag borde göra är att gå och lägga mig snart för imorgon är det studiebesök på UR och med tanke på hur opålitliga tågen är nu är det smart att ge sig iväg tidigt.

1. Wow, en bild på mig som jag inte har tagit själv. ;)
2. Brorsan hittade en pinne. Spännande.
3. Här har vi gått. Gissa vem som släpar fötterna efter sig…
4. Lappfjärds å.
5. En kväll när det snöade körde vi omkring ett tag bara för att. Här har vi parkerat på toppen av en skidbacke. Thomas hade en aggressiv lampa i bilen.
6. Jag <3 snön.
7. Jag försökte bygga en snölykta men failade eftersom det var för kallt för att snön skulle sitta ihop. Thomas tog av sig handskarna och smälte ihop bollarna.
8. Thomas byter propp.

De tio vanligaste söktermerna folk har använt för att hamna här under ett års tid:

vildvittra
incestnoveller
dagen svalnar analys
steampunk
incest noveller
blöjor för vuxna
blöjor vuxna
dagens garv
twilight
nt-showen

Gamla inlägg om fynd i loggarna:
Loggar (juni 2006)
Monster som gör kvinnor gravida (september 2006)
Storasyster ser dig (januari 2008)

På kyrkogården i Lappfjärd, julaftonsnatten. Visserligen var det bara en bil långt borta, men det är ju inte lika kul.

Jag såg på Bloggportalen att en av de mest länkade artiklarna just nu är en i Aftonbladet med rubriken ”Kvittret tystnar”. Och min första tanke var ”Jaha, nu är det väl någon kändis som har slutat twittra och de försöker framställa det som en del av trend, gud vad töntigt att de ska skriva en nyhet typ varje gång någon känd person slutar blogga.” Fast. Det var ju inte det artikeln handlade om. Den handlade om fåglar.

Doh.

Många har twittrat och fejsbokat om tågkaoset igår och idag. Det är såklart inte kul när man inte lyckas ta sig dit man ska, men det har gett upphov till en del roliga statusuppdateringar. Fniss:

Anna: är väldigt försenad, nästan som ett pendeltåg.

Maja: ”hej, alla glada” säger tågkonduktören på det nästan två timmar försenade tåget, följt av: ”weoeeee”

Igår ägnade jag en hel del tid åt att gå igenom och lägga upp bilder från diverse tillställningar. Galleriet med Catahya-foton uppdaterades med styrelseträffen förra våren, styrelse/julbak/spel-träffen i december och pubkvällen i tisdags då vi var på Svantes och lämnade ett fint spår efter oss i form av ett brännmärke i bordet. Inte med flit, dock. Dessutom slängde jag upp en massa bilder från fredagens galet roliga 1-årskalas (Cia och Therese firade 1 år i sin lägenhet). Dem kan man se på Facebook.

Dokumentering av hårfärg. Fotot från igår visar håret lite ljusare än det egentligen är just nu. De här stämmer bättre. Iiiih färgen! Gillar den.

Jag håller på att göra en hemsida åt pappas sjukgymnast, så på förmiddagen hade jag ett möte med henne i Helenelund. När jag sedan stod på tågstationen för att åka hemåt kom jag på att det skulle vara ett bra tillfälle att åka till Södertörn och hämta den där jävlans boken som jag vill ha till uppsatsen. Så jag for iväg till andra sidan Stockholm och besökte mina gamla pluggmarker. En del var annorlunda, mycket var som förr. Mannen med saxofonen satt fortfarande nedanför rulltrappan och spelade, vilket han gjorde redan när jag tog mina första nervösa steg på högskolan för sex år sedan. På biblioteket var jag tvungen att skaffa ett nytt lånekort, men mina uppgifter fanns kvar i systemet tillsammans med en skuld på 280 spänn. Oops. Det blev en dyr biblioteksrunda, det. Och snart blev det ännu dyrare…

Efter att ha fiskat upp Evidence-based practice for information professionals åt jag nostalgisk lunch: Café Arom har bytt lokal, men serverar fortfarande hyfsat goda pastasallader med mumsig röra. Sedan skulle jag åka hem, men råkade se att det har ploppat upp en frisörsalong på Flemingsbergs station. Eftersom det var jävligt länge sedan jag klippte mig hos frisör istället för hemma i badrummet tänkte jag ”varför inte?” och lallade in där och fick för löjligt många hundralappar håret toppat, uppklippt och tonat i en väldigt nice chokladbrun färg. Shit, jag hade glömt hur dyrt det är att tona eller färga hos frisör. Men jag är asnöjd så det får väl vara värt det. (Ska fota i dagsljus imorgon, om jag orkar.)

I fredags när jag skulle åka till Cias och Thereses fest utspelade sig något som är så typiskt mig att det är rent fånigt. Det är visserligen inte i samma klass som när jag lade ett paket glass i en kökslåda och inte upptäckte det förrän två dagar senare, men ändå. Jag hade tänkt ta en buss som gick 19:17. I vanlig ordning segade jag omkring för mycket och insåg sådär 19:15 att den bussen skulle jag nog inte hinna med. Inför nästa buss var jag ute i god tid, men när jag kom till busshållplatsen upptäckte jag att jag inte hade min mobil med mig. Eftersom det är en dålig sak när man ska någonstans där man inte riktigt hittar så gick jag hem igen för att hämta den. I väntan på bussförsök nummer tre satte jag mig vid datorn och funderade på att Twittra lite om mina i-landsproblem. Men då gnuggade jag mig i ögat, och insåg en sekund senare att fan, jag har ju eyeliner för första gången det här året… In på toan och fixa. Sedan kom jag iväg.

På väg hem igen många timmar senare märkte jag att mitt busskort var borta, men det har festfixarna hittat så slutet gott, allting gott. (Bortsett från den lilla bulan i bakhuvudet som jag skyller på Cias vägg, men skit i den.)

Igår skulle jag göra varm choklad och ställde in en kopp mjölk i mikron och satte igång den. Två timmar senare öppnade jag mikron för att värma mat och typ ”titta, en mugg.”

Ja, nuvarande och framtida arbetsgivare. Detta är vad ni får. Men jag är rätt bra ändå, så bli inte rädda. ;)

Standardfail: Markus petar på mig när han ska gå till jobbet och tycker att jag ska gå upp. Jag ska sova lite till, säger jag och kommer inte upp förrän klockan tolv. Men bortsett från det missödet fick jag en del gjort.

Dagens projekt var att leta mer bakgrundsinfo till uppsatsen och detta tänkte jag göra i skolan eftersom min skrivare är för jobbig att handskas med om man ska skriva ut mer än några få sidor. Efter en del hinder på vägen, som att jag glömde ta med mig några böcker som Amelie skulle låna och fick vända om och hämta dem, satte jag mig vid en dator utanför Karin Boye-bibblan och började skumma tidskrifter efter allt eblip-relaterat (eblip = evidence based library and information practice) och där blev jag fast. Vid halv sju ringde Markus och undrade var jag var. Kommer hem om 20 minuter, sade jag och tänkte att jag skulle bara kolla ett tidskriftsnummer till. När jag tittade upp från skärmen nästa gång hade en timme till gått. Hoppsan hejsan. Men det är kul när man hamnar i det där ”jag vill veta allt om allting!”-läget.

Nu funderar jag på om jag ska orka åka till Flemingsberg imorgon och låna en bok, eller om jag ska gå till Karin Boye och fjärrlåna den.

(På bilden dagens mellanmål, förevigat med sunkig mobilkamera.)

Dagens udda händelse: när vi skulle stänga på bibblan och jag just skulle gå upp till övervåningen för att se till att det var tomt där fick jag höra att det satt en man där uppe och sov. Och det gjorde det. Vid en av datorerna satt en kille och snarkade. Jag försökte väcka honom, men med noll resultat. När hög röst och diverse oväsen inte hjälpte visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Jag var inte så sugen på att röra vid honom eftersom jag inte visste varför han satt där och sov så djupt. Sjuk, full, nerknarkad? Till sist petade jag på honom med boken jag bar omkring på, heh. Då vaknade han till en aning och såg helt borta ut. Jag upplyste honom om att biblioteket stänger och fick upprepa det några gånger för att budskapet skulle nå fram.
   ”Okej”, mumlade han och såg ut att samla ihop sig. Men knappt hann jag vända ryggen till innan han började snarka igen. ”Men vad fan i helvete #¤%¤%=)&/%¤!!” sa jag inte men jag tänkte det, och hojtade istället ”Hallå, du kan ju inte somna igen!”
   Han kisade mot mig. ”Sa du till mig?”
   ”Ja! Vi stänger nu och det är bara du kvar.”
   Då log han plötsligt stort. ”Vad vacker du är.”
   ”Tack. Nu måste du gå.”
   ”Jaha, tack, säger hon… Det hjälpte alltså inte.”
   ”Nej, det hjälpte inte.”
   ”Hårt…”
   ”Så är det.”
   Och då hasade han äntligen iväg.

Av allt som har skrivits och sagts om kylan den senaste tiden är nog Mats Facebook-status för någon vecka sedan, dagen då det var -20, min favorit:

ok, nu har vädret officiellt gått från svinkallt, till ballt. Jag älskar efter katastrofen känslan!

Igår när jag var på väg till biblioteket och såg en man som inte bara var varmt klädd utan dessutom hade någon sorts andningsmask kom jag att tänka på den kommentaren och fick hålla mig för att inte börja skratta. Postapokalyps ftw.

Jag gillar vädret. Okej, kollektivtrafiken blir ledsen och huden blir ledsen och det är ett himla projekt att klä på sig, men jag älskar att det är riktig vinter för ovanlighetens skull. Det är såklart lätt för mig att säga som kan välja när jag ska vara utomhus och inte t.ex. behöver jobba ute i minusgraderna och som bor på ett ställe där ”svinkallt” är en ovanlighet och därför kan vara en kul grej, men blah blah. Jag blir glad bara av att titta ut genom fönstret. Särskilt vackert är det när det är frost överallt, som nu. Jag kommer att sörja när det blir slask av alltihop.